Susanne

Att vara skriven på en adress och faktiskt bo där, det betyder inte heller det att det är där man känner sig hemma. Mina kläder finns där, mina skor, mina toalettsaker och personliga tillhörigheter, men mitt hjärta och min själ finns inte där. Det är inte mitt hem. Det är en bostad som ger tak över huvudet och diverse bekvämligheter som kök, dusch och toalett - men inte är det de sakerna som skapar ett hem.

Statistiskt har jag flyttat många fler gånger än de flesta gör under hela sin livstid, och jag vet redan nu att jag kommer att flytta igen.
Kommer jag någonsin hitta hem igen? Ska jag ens hoppas och förvänta mig att finna en plats som stjäl mitt hjärta och min själ. Eller får jag nöja mig med ett tak över huvudet, en plats att förvara mina ägodelar och en adress dit min post kommer, utan att någonsin mer komma hem?



 Va rädd om er, kram.