Lite ..
Lite i taget borde bli mitt nya motto. Men jag vill ju så gärna visa, mig själv och andra, att jag kan, att jag klarar av att vara en bra mamma, att vara en "duktig" person som städar, håller rent och sköter allt som borde skötas. Duktig flicka-syndromet blir jag nog aldrig av med. Och det värsta är att det ofta gör mig handlingsförlamad, för kan jag inte vara precis så duktig och superhjälte-aktig som jag hoppas att jag ska kunna vara, så kryper jag ner under täcket, mentalt eller bildligt, och gömmer mig för omvärlden.
På med masken, låtsas inför alla som att allt är bra!
Skulle önska att jag slapp bära den där masken ibland. Alltid låtsas vara stark. Alltid klara av allt. Aldrig vackla, aldrig gråta, aldrig tvivla eller visa mig svag!
Men ibland så är de så ..
Va rädd om er,kram.
