Mental istid ..
Det är så det känns kväll.
Mentalt slut. Mentalt tom. Mental istid.
Sitta och stirra rakt ut. Utan att riktigt förstå. Utan att riktigt formulera. Utan att se.
Ledsen? Orolig? Slagen?
Nej - tom.
Jaha.
Var ska jag börja kväll då?
Finns en hel del jag skulle vilja skriva här. Skriva för att meddela mig, skriva som terapi, skriva för att få tiden att gå.
Nu ska jag landa. I allt. Jag hoppas på en mjuk landning utan krossade knän. =) Men krossade knän läker.
Svammel, svammel. Men ni får stå ut.
Varför är det så jävla långt?
Dags att landa som sagt. Ta ut kursen. Sätta fart mot nästa mål.
Jag vill ha det avklarat. Men jag måste erkänna att jag är rädd. Och det gör mig orolig.
Har jag tur så förstår jag inte alla de här tankarna om en vecka. Har jag tur gör ingen annan det heller.
Jag vet vad jag har att ta itu med.
Men just nu.
Tomhet. Vemod. Sorg.
Ja. Nu är det över.
Va rädd om er,kram.
